muskarcusamotrebakurva

Hade en asgrym helg som började efter jobbet på fredag natt klockan tolv då jag rent spontant tog bilen in till stan och mötte upp juggemaffian på en juggefest och dansade järnet med dem, efter det drog jag och lilla M till akalla och mötte upp O och hans brorsa S och sen åkte vi till väsby och hämtade Pluppen innan det var dags att åka hem och sova. Senare samma morgon kom syster, svägerska och alla barn över och vi mös och lekte tillsammans innan det var dags för mig att göra mig i ordning och få skjuts av syster hem till min jobbarkompis C som jag sen åkte till uppsala med och vi förfestade med två andra jobbarkompisar hemma hos en av de innan det var utgång. Hamnade på nåt ställe som hette Saluhallen och det var helt ok, träffade en snubbe som jag var intresserad av när jag var 19 och som jag var på en date med då, sooo happy it Never happened!, och så bytte jag nummer med en av vakterna. Så sjukt trevlig man och han var dessutom lite halvgalet säzzy.. Mums!
Kom hem till jobbarkompisen igen och de efterfestade medans jag däckade med feber i soffan, C och jag åkte hem på morgonen och sen dess så har jag legat med 39 graders feber.. Inte så spännande!
Har vart sjukskriven så mkt att jag nu ska få åka och göra en "utredning" som det så fint heter på Previa inne i stan och då ska tydligen chefen med också?! Får väl se hur det går men jag känner mig måttligt road av hela skiten och hade önskat att jag skulle slippa, men då min kropp tydligen Älskar att jävlas med mig och blir sjuk hela tiden så är det väl bara att bita i äpplet och göra undersökingen. Jag har iaf inget att dölja så de får väl go bananas bäst de vill därinne..

Förutom det så är allt mer eller mindre som vanligt förutom att jag har plågats Enormt av alla tankar och känslor när jag legat själv här hemma i huset, allt snurrar runt runt som aldrig förr och jag vet varken in eller ut som vanligt. Gjorde ett tappert försök att få gråta ur mig allt häromdagen och satte på massa sorligt på youtube tills jag fick ge upp och inse att jag verkligen inte Kan gråta hur som helst. Kanske borde ringa chefen och be han skälla på mig så skiten kommer upp? ;p

Skönt är dock att mami och papi kommer hem i morron eller på torsdag och då ska jag försöka ordna upp livet lite, måste prata med pappa innan jag gör nåt bara men jag vet vilket stöd jag har i han och mamma så jag är säker på att det kommer gå bra. Fy satan så jag älskar mina föräldrar, det är lite läskigt när man inser hur beroende man faktist är av dem och deras kärlek. Har faktiskt tvättat pappas bil nu när de vart borta och tvättat upp all tvätt de hade hemma åt mamma så imorron ska jag bara storstäda hela huset innan de kommer så kommer de säkert att känna sig extra välkomna :) Hela familjen ska dessutom agera välkomstkommite på arlanda när de kommer för både syster och bror med barn har saknat ihjäl sig och mina två brorsdöttrar pratar inte om så mkt annat än farmor och farfar just nu <3
Nu blir det till att bädda ner mig i soffan, söka lite nya jobb, smsa tillbaka till O och sen ska jag nog kolla på Twilight-filmerna igen för femhundraelfte gången.