maybe that´s what happends when a tornado meets a vulcano...

Det är konsigt hur fort det går att komma in i gamla rutiner och mönster efter semestern, nästan som att man aldrig hade vart borta och om det inte vore för alla bilder så skulle jag nog nästan tro att jag inte vart det heller.. Skitkonstig känsla men skön ändå på nåt sätt just för att den har lite mer "avstånd" än tidigare ggr och jobbig ändå för att jag saknar allt precis hela tiden och är rädd att glömma nåt.. haha.. inte för att jag är knäpp eller så ;)
Den här resan var en av de mest händelserika hittils, på gott och ont, och jag längtar tills Maj när vi åker tillbaks (om det nu blir maj). Men nog om det nu..
Jag ska på date på lördag med en ny kille som jag kommer kalla H och som verkar hur go som helst, men han vet hur det är och jag har berättat för honom vad jag vart med om innan och vad jag tycker/tänker/tror/fruktar om/hos män i största allmänhet.. Han har ju dock inte flytt än så man kan ju hoppas på det bästa. Själv vågar jag inte hoppas på någonting längre men om det finns en vänlig själ därute som skulle vilja hoppas och hålla tummrna för mig så skulle jag vara tacksam ;)

Har legat och försökt ladda upp lite bilder från Marmaris på fb men datorjäveln hängde sig hela tiden så jag fick ge upp, men jag antar att det är dags att försöka sova nu iaf så det kanske var lika bra..
Tråkigt inlägg, jag vet. Men så blir det ju tyvärr ibland och ibland  vill man bara tråka av sig lite..

Kärlek till alla, godnatt och sussa sött.


Dumfan och jag på B52. Marmaris 2010


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0