När tankarna far i 180 och det enda som inte vill försvinna är du..

...då känner jag mig lika liten och betydelselös som en droppe i havet.

Jag verkligen Älskar att få sitta i kuren/återlämningen på jobbet dagar som denna när det är halvmulet ute, det regnar lite smått, det är nästan inget att göra och jag får som sitta i lugn och ro med bara min musik och mina tankar. Det känns lite lyxigt faktiskt även om det från och till kan göra att man blir lite halvgalen både av tristess och av just alla de tankar som finns inom en. Men ändå. Skönt på nåt sätt.

Så nu ska jag luta mig tillbaka och forstätta med det fram till 15.30 då jag går hem.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0