I fucking heard the sirenes!!

Telefon izvoli... Men det var inget samtal jag hade räknat med, hela världen rämmade under mig och det var som att allt stannade upp och allt jag hörde om och Om igen var dom där jävla sirenerna.. Jag HÖRDE när ambulansjäveln åkte i ilfart mot Danderyds, men jag hade ingen aning om att i just den ambulansen låg min fina fina morfar. Ilfart mot sjukhuset med mamma och pappa, sen kom bror, syster och min morbror... Det var längesen jag var så rädd och man inser verkligen hur skört livet är. Han var död i nån minut. Min Morfar var Död?!! Tur att han var där han var och tur att dm fick igång han igen direkt. Vad hade vi gjort annars? Hur hade min fina mamma och morbror överlevt om Båda gått bort på mindre än ett år?
Nä nu morfar måste du vila och ta det lugnt så att du blir helt frisk igen, vi behöver dig. Jag behöver dig. Jag vill att åtminstone nån av mina mor/farföräldrar ska få se mig åstakomma nåt. Jag vill att Du ska se mig åstakomma nåt. Men det var ett fint ögonblick när jag sa att jag älskar dig och behöver dig och du lyfte på handen och frågade mig om jag menade och sedan när jag nickat sa att du älskar mig också. Och jag vet att den tåren som kom då var ren och skär lycka och lättnad. Tack gode gud att du lät min morfar vara kvar. Min fina fina fina  morfar som alltid hängde med in i lekstugan fast han var för lång och fick sitta dubbelvikt, som spelade badminton i träskor och som jag alltid satt i knät hos och kollade på ekorrarna med. Tack gud för att du lät oss ha kvar han och tack mormor för att du släppte honom igen fast han sa att han var hos dig. Han kommer när tiden är redo, men vi båda vet att det inte är nu..

Morfar - Jag älskar dig! Nu tar vi oss igenom det här en dag i taget. Men tillsammans är vi starka!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0