What can I do to make u love me?

Pratade ut med E förra veckan när han kom över och jag är fortfarande faschinerad över hur mkt en människa kan ändra både utstrålning och utseende bara genom att vara ärlig och öppna sig. Jag visste och har vetat hela tiden att han inte har vart helt ärlig med mig innan och jag vet faktiskt fortfarande inte riktigt vad det var som gjorde att han bestämde sig för att vara det nu heller eg, men jag är sjukt glad att han gjorde det och nu tycker jag om honom och respekterar honom på ett helt nytt sätt. Han blev mänsklig på nåt sätt.. Hur som så kommer vi att ses när vi (jag) kan och vi kommer att kunna vara vänner. Skönt att få träffa på den riktiga E såhär efter 1 års tid.
Jobbade till 24 idag och sen hängde jag med Generalen och Bulgaren ett tag, drog till växeln och mötte upp dom och sen åkte vi till donken och snacka lite skit.. Så kul att få träffa Bulgaren igen och jag är så sjukt glad över Generalen, det är verkligen som att ha fått en ny bästa killkompis. Fast i natt när han var här så hade vi en sjukt djup disskution och jag ville bara klappa till han! Hahaha, stackarn var nog inte alls beredd på mina åsikter! Men om det finns en sak som jag Verkligen hatar så är det fördomar och rasism och snubben är själv både blatte och muslim så han om nån borde veta hur det är att alla drar alla över en kam, men nejdå han är så sjukt jävla fördomsfull mot folkgrupper och religioner så jag gick bananas och var tvungen att be honom sluta snacka för att vi inte skulle bli osams.. Tur att man inte har mest juggeblod i sig så att man är lugn om en filbunke ;)
Fick sms av Italienarn (som vanligt, minst 2ggr per dag) idag men jag kunde inte svara på det. Snacka om att killen hoppar fram i tiden alldeles för fort... Vi har inte träffats så mkt och han har dessutom vart borta skitlänge, så när han börjar snacka framtid så känner jag att det är dags att backa lite. Får nog snacka lite med han om det här, men jag vet inte vilken fot jag ska stå på längre. Jag skulle gärna träffa han igen, men just nu så har jag Bara dumkurden i hjärnan och hjärtat och jag vet inte hur jag ska ställa mig till nåt. Det är som en film som spelas upp i huvudet om och om och om igen. Från E till Italienarn till dumkurden. Hur kommer det sig att man är helt ensam i ena stunden och i nästa så har man flera st som hör av sig?
Dumkurden är dock den som känns jobbigast, för hela hans existens gör mig yr i huvudet,förbannad,lycklig,kär,arg,sorgsen och alla andra känslor som finns på en och samma gång. Jag älskar att titta på han när han rynkar på pannan för att komma på hur han sk formulera sig och hans min när jag säger saken åt han och han inser att jag förstår honom utan att han behöver säga nåt. Jag älskar sättet han tänder sin cigarett på och hur nöjd han ser ut när han blåser ut röken. Jag älskar sättet han säger mitt namn på. Jag älskar hur han Alltid viskar nåt i mitt öra när han går förbi mig. Jag älskar hur han tittar på mig först med passion sen med ilska över hur det är och sen med passion igen. Jag älskar när han sätter på en lugnt låt i baren bra för att få komma dansa med mig. Jag älskar hur han alltid gör en viss gest med handen när han är inne i den disskution med nån. Jag älskar hans ryckningar i ansiktet när han sover. Jag älskar hur han alltid håller om mig så hårt att det nästan är svårt att andas när vi ska sova och jag älskar att både han och jag alltid kollar ner på våra händer när vi har dom sammanflätade och inser samtidigt hur jävla perfekt de passar ihop. Och att vi alltid säger det i mun på varann...
Jag hatar hans föräldrar för vad de gjort. Jag hatar honom för att han valde att lyssna och göra som de ville. Jag hatar att jag förstår att han valde deras vilja. Jag hatar att han altid ska jävlas med mig bara för att han tycker om att se mig arg. Jag hatar att jag redan första gången jag såg honom visste att det var kört. Jag hatar minen han gör med munnen när han är arg. Jag hatar att han ser igenom mig direkt när jag är svartsjuk och döljer det så jävla väl. Jag hatar att situationen är som den är. Och mest av allt hatar jag att jag älskar dumfan.

Så frågan är hur fan jag ska kunna åka dit utan att få vara med han? Och kommer jag nånsin att komma över mina känslor för han?


"I haven't slept at all in days
It's been so long since we've talked
And I have been here many times
I just don't know what I'm doing wrong

What can I do to make you love me
What can I do to make you care
What can I say to make you feel this
What can I do to get you there

There's only so much I can take
And I just got to let it go
And who knows I might feel better
If I don't try and I don't hope

What can I do to make you love me
What can I do to make you care
What can I say to make you feel this
What can I do to get you there

No more waiting, No more aching
No more fighting, No more trying

What can I do to make you love me
What can I do to make you care
What can I say to make you feel this
What can I do to get you there"


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0