oh come on!?!?! bombhot på en lördag???

Sitter på jobbet, har tagit mig den största koppen kaffe jag kan och sitter och förskriver lite i godan ro.. Minding my own business. Då ringer telefonen! En kvinna är vid polisens avspärrningar utanför Arlanda och frågar vad det är frågan om? Ringer polisen och får reda på att ett plan från Kanada till Pakistan har en misstänkt sprängladdning ombord (som det stod på aftonbladet också visade det sig) och att polisen därför har spärrat av alla vägar till/från Arlanda tills vidare.. Tillsvidare kan ligga på 5-10 minuter likväl som 5-10 timmar och hon kunde inte säga nåt mer. Det kanske sjukaste av allt är att mina kunder ringer och frågar om Jag kan hämta dem då ist? Men hallå era jävla rikspuckon!!! Det säger väl sig fan självt att om Polisen har avpärrningar så gäller det mig med. Jag är väl inte nån Rikspolischef eller jobbar för insatsstyrkan? Jag är en jävla biluthyrare era idioter!
Nästa fråga de ställer som är lika dum (om inte ens dummare) är om de kommer missa sitt flyg då? Men åååååhhhhh!!! Om arlanda är stängt så kommer ingen varken in eller ut?! Eller?! Horjävlafanskapsidioter!

En dryg timma senare iom att jag inte hann publicera:
Trafiken är igång, flygen går och jag har dampat loss hos Hertz och Avis. Haha, I love my job just nu! :D

Moodswings? Jag? Näe ;)

ingen i hela världen har nånsin vart så trött som jag är just nu!

Försovning (inte mkt men ändå). Dålig hårdag. Kommer till jobbet och ska öppna- utan nycklar. Trött. Surig och i Enormt behov av kaffe. Så började min morgon idag när jag vaknade 04.46 och kom till jobbet kl.05.50.

Nu har jag jobbat i två timmar, fått i mig en kopp kaffe och jag är fortfarande surig och trött. En kopp kaffe till gör nog susen och sen är jag förhoppningsvis en snällare människa igen. Tur iaf att jag kan kontrollera humöret så att jag inte slår ihjäl varannan människa och att folk åtminstone tror att jag är pigg och glad!
Sitter i (skam)kuren i en timma till och sen ska jag in på kontoret och jobba resten av passet, sen blir det till att åka hem och hämta jobbnycklarna så att jag kan öppna imorron för då finns det ingen annan som kommer kunna öppna förutom jag, och sen blir det optikern och kista c med S. Längtar tills klockan blir 15 så att jobbet är slut för idag!

Idag är jag btw saknig. Idag saknar jag dumfan. Hans lukt, hans sätt att se på mig, sättet han håller om mig på, sättet han kysser på och sättet han står på när man blir sur på mig och ska markera det för att han inte tror att jag fattar det. Som jag älskar min dumfan. Lika mkt som jag hatar honom ibland. Livet ska inte vara enkelt..


why can´t i just feel the way you feel!?!?

S ska flytta till min brorsa i Turkiet, och hon kommer flytta asap. Hon kommer hyra ut sin lägenhet och bo med mig tills hon vet när hon kan sluta jobba och sen åker hon, hon lämnar mig och åker till "mitt" land..  Sjukt deppigt att inte bara min wifey åker utan att hon dessutom åker dit. I dont like it. Men jag försöker vara positiv för hennes skull iom att jag faktiskt är glad för henne och jag vill att hon ska må bra.. Men jag mår skit av det och jag vet att jag kommer må ännu sämre när hon väl åker.. Jag är som lite beroende av henne iom att vi umgås nästan 24/7..
Fick dessutom reda på i natt/idag att min T ska lämna mig och flytta  till USA! Jag läste det på facebook inatt och idag var jag tvungen att ringa och kolla om det stämde, och mkt riktigt. Han ska lämna mig :´( Blev så sjukt ledsen och besviken för att han inte sagt nåt så han började typ gråta i luren och jag var sjukt nära att börja jag med.. Han sa att han skulle stanna om saker var annorlunda och jag vet att det är sant, men jag kan inte ändra mina känslor. Jag önskar verkligen att jag älskade honom på ett annat plan men det gör jag inte, däremot så älskar jag honom så mkt att det gör ont i mig att veta hur han mår och att han inte vill flytta samtidigt som han vill det. Jag vill att han ska må bra och jag vill att han ska hitta nån, men jag önskar att han kunde ha mått bra och hittat nån här. Det är dock som det är och på måndag ska vi ses och fika och prata... Hoppas bara att jag kan klara att prata så jag inte får ett psykbryt inför honom så att han mår (om möljligt) Ännu sämre sen. Jag önskar att jag kunde säga "jag älskar dig" och mena det på det sätt han vill så att han skulle stanna hos mig för alltid..

Allt är lite bajs just nu, det är bättre än för några dagar sen men det är inte bra.
Frågan är När/Om det blir helt bra igen??

Nu ska jag lägga mig och försöka att inte tänka och imorron blir det jobb 06-15 för att sen gå till optikern kl.16 och därefter fortsätta till Kista C och se om jag kan hitta nåt till lill-sessan som blir hela 2år på söndag! Fasters bebbe <3



Jag och min T <3

Jag och min S <3


Super Massive Black hole

Marken vill inte vara stabil under mig. Benen orkar inte bära upp mig. Ögonen vill inte vara öppna. Det var längesen jag kände såhär, längesen det kändes såhär illa. Jag vet inte vad jag ska ta mig till, vet inte hur jag ska orka ta mig ur det här. Vet inte vem jag ska prata med då jag inte vill att någon ska veta. Vill inte tynga nån med mitt skit och dessutom så är jag för trött för att prata. Jag vet inte ens vad jag ska säga. S har vart här idag och jag kan inte påstå att jag vart nåt vidare sällskap. Berättade dock igår att jag har fått nån form av psykbryt och kan väl inte påstå att jag fick nåt vidare stöd heller så det kan vara därför. Vet varken in eller ut. Men jag vet att jag måste ta mig i kragen och komma upp till ytan snart för om jag gräver ner mig djupare så kommer jag inte att komma upp igen själv, då kommer det krävas så mkt mer än bara familj och vänner. Och jag vill inte vara nån börda. Jag kan själv. Ensam är stark....?

Inte för att dumfan är vad jag mår dåligt över just nu, men ibland slår Vernonica Maggio huvuder på spiken för den här texten är äckligt lik verkligheten. Men efter i år är det slut på det, om jag är singel nästa år så kommer jag vara med min dumfan men jag kommer sluta att sitta och lyssna på all hans skit. Det får fan vara nog med hans skitsnack och framtidsplaner nu...

DF:"You know I love you lan?!"
J:"yes"
DF: "So.. u love me to yes?"
J:"Yes i love u 2 C"
DF:"Good.. because I love u before i see u first time u know"

Veronica Maggio- Kan inte säga nej

Jag förlåter dig för allt om du har nåt att bekänna
Reser du din väg, då kan du be mig vänta
Om det uppstår nåt problem, säg till så kan
jag hjälpa
Jag gör allt för dig, det kommer aldrig att förändras

För jag kan inte säga nej
Det går inte när du rör vid mig
Inte när du rör vid mig

Jag ljuger för din skull, om du har nånting att dölja
Henne eller mig, du behöver inte välja
Jag sliter ut min själ, jag offrar mina drömmar
Jag ger dig allt jag har, om det är nåt du önskar

För jag kan inte säga nej
Det går inte när du rör vid mig
Jag kan inte säga nej
Det går inte när du rör vid mig
(Inte när du rör vid mig, då kan jag inte säga nej)

Vad som helst för dig
(Inte när du rör vid mig, då kan jag inte säga nej)
Vad som helst så säg
(Inte när du rör vid mig)
Vad som helst för dig

För jag kan...

Gör allt för dig
Jag gör vad som helst

We danced so close. We danced so slow.

Hemma från jobbet idag pga sjukdom.. Jag är inte sjuk eg och jag mår skitdåligt av att ljuga men min själ är just nu trasig och jag mår som ett vrak så jag kan inte påstå att jag är helt frisk heller.
Jag sa att jag har feber, ont i kroppen/huden och att jag är förlyld. Jag har inte feber men det andra är sant, jag har ont i huden och kroppen och det gör ont ända in i själen.. Så vad gör jag? Jag kan omöjligt gå till jobbet och se ut såhär eller känna mig såhär, jag har ingen ork till någonting och jag kan inte ens frammana en antydan till ett leende så att möta kunder funkar liksom inte...
Det finns de som har det värre än mig, jag vet det. Men varför ska jag alltid behöva tänka på dem också?
Jag har saker att vara glad och tacksam över- absolut! Och jag Är glad och tacksam för vad jag har och för vad jag har att se fram emot. Men faktum är att det jag ser fram emot inte har någon som helst med mig Personligen att göra. Jag är delaktig på så många sätt och jag ser fram emot det så sjukligt mkt, det kommer defenitivt att ändra även mitt liv. Men det är fortfarande inte om mig personligen. Får tom dåligt samvete över att jag känner som jag gör pga den saken, men jag kan inte rå för mina känslor.. När har jag rätt att vara nere? När har jag rätt att känna att jag mår skit utan att behöva tänka på andra och att jag har så mkt att se fram emot?

Fan också. Jag är tacksam. Jag är lycklig för alla andra.
Men inombords har jag ont. Inombords blöder jag. Inombords gråter jag mer än nånsin förut. Inombords så saknar jag. Inombords så finns det bara mörker.

Det blir bättre. Jag vet att det blir bättre. Men just nu så kan jag inte Se det hända. Just nu så ser jag inga möjligheter utan bara motgångar. Mitt liv suger och är mer patetiskt än någonsin. Jag har så många och ändå så känner jag mig så ensam bara för att jag inte vill slänga ut mitt skit på andra. Tur då att man har en bligg att bajsa galla i. Skiter i det här nu för stunden dock och åker iväg till affären innan jag lägger mig på andra soffan och kollar tv. Later.


Holdin' on - we got to try
Holdin' on to never say goodbye

I guess you'd say we used to talk
About busting out
We'd break their hearts
Together - forever

Don't cry because it's over, smile because it happened...

Walk-safari in the middle of the night, motorbike rides to/from barstreet getting and taking a wrong turn to get some more time, Döner kebap after barstreet at Lost Boys, dancing all night at B52, ,talking swedish to dumturken, getting bruises all over, playing hide the coins with 503, dancing in the water, pretending to be married to a turkish man at thursday market to get better prices, laughin at the balcony til tears fall down our eyes, drinking sex on the beach for 9 straight days and then change to vodka redbull, saying siktir git to a bastard young boy who came asking to buy sex, watching nalle puh when he´s leaning his waterglass on his tummy, going to barstreet in the party taksi, loving and living all day- every day.

Jag ångrar ingenting utom en sak och det är att jag inte tog vara på tiden Ännu mer. Att jag inte tänkte på hur lycklig jag var över att vara där och då i varje sekund som passerade. I år var galet på så många sätt och jag är så tacksam och glad över att jag hade möjligheten att åka i år och jag hoppas att jag kommer ha möjlighet att åka två ggr nästa år men om det inte går så kommer jag vara glad över de minnen jag har med mig och jag känner ändå att den här resan egentligen är värdig att avsluta kapitlet med.

Idag var det iaf jobb på agendan och innan det så hade jag planerat att gå upp tidigt, åka till affären och köpa hem frukost och mat (för den där H äter tydligen som en mindre häst så jag hade tänkt ladda lite) och sen kolla på våra bästa år och äta frukost till det. Men. Det gick lite sådär med den saken, näsan är mer täppt än nånsin, jag hade feber Och jag hade nå sjukt ont i huvudet så jag lyckades inte skrapa upp mig ur sängen förrens kl.12 och då var det bara att kasta i sig frulle, duscha och göra iordning mig och åka till jobbet. Fick dessutom sitta på kontoret idag bara för att vi har så mkt sjukdomsfall och absolut Ingen som kunde täcka upp.. Tur med andra ord att en annan inte är den som är den och jobbar trots feber och sjukdom för annars hade liten tjej J fått sitta helt själv på kontoret.
Imorron blir det dock kuren-pass 12.30-21 efter det: åka til ICA Maxi och handla, hem och byta om och sen dra till café60 med mitt lilla "fika crew". Skulle eg ha gått ut men orkar inte så det får vänta, dessutom så är H väldigt ivrig och vill ses tidigt på lördag så vi ska ses vid 12 och då vill jag ha hunnit sova lite iaf :)

Nu ska jag nog dock hoppa in i duschen och sen är det nap time så jag kanske kommer upp i tid för att slippa stressa till jobbet imorgon. Godnatt alla underbara (eller M, som jag vet läser ;)) <3


Ego Janet i Marmaris (såklart) 2008


payback´s a bitch.. and her name is janet

Så jävla skönt är det att Äntligen ha fått ge igen och få ha gjort ett statement till dumturren Emre. Pratade med honom på msn igår och bestämde att han skulle komma över idag på morgonen innan jag åkte till jobbet, skitbra. Men jag ångrade mig imorse när klockan ringde och eftersom jag inte har nåt nummer som funkar till honom (han påstår sig vara separerad, yeah right! Jag är fan inte så dum) så kunde jag inte ringa och säga att jag inte ville ses.. Så. När klockan slår 11 och det plingar på dörren så fick han snällt vända och åka hem till Jakobsberg igen. Han blev Inte glad och jag jublade av glädje när jag stängde dörren efter honom.. Dumma jävel. Ta mig för en idiot och tro att du kan komma och gå som du vill? Då gör jag såhär. Life´s a bitch!
Kändes iaf fantastiskt att se hans min när han kom och försökte se lite småporrig ut och sen går därifrån med svansen mellan benen och muttrar om att han ändå hade vart tvungen att åka till märsta.. Där han bara känner mig.. Men han skulle nog, euhm, euhm, vahettere, euhm.. Kolla på bil! Juste, han skulle kolla på bil.. Hahaha.. Jävla nolla!

Så idag är Janet glad. Jobbet känns helt ok, jag jobbar med mina grabbar och jag har smsat med H en hel del och vi kommer köra en heldag på lördag. Idag är bra :) Ska ev hem till kussen efter jobbet också och henne har jag inte träffat på länge nu så det gör dagen om möjligt ännu bättre!

Hoppas att ni också har en bra dag och får bitcha upp er! ;) pussåkärlek


Well guess what yo? Fuck u right back!


maybe that´s what happends when a tornado meets a vulcano...

Det är konsigt hur fort det går att komma in i gamla rutiner och mönster efter semestern, nästan som att man aldrig hade vart borta och om det inte vore för alla bilder så skulle jag nog nästan tro att jag inte vart det heller.. Skitkonstig känsla men skön ändå på nåt sätt just för att den har lite mer "avstånd" än tidigare ggr och jobbig ändå för att jag saknar allt precis hela tiden och är rädd att glömma nåt.. haha.. inte för att jag är knäpp eller så ;)
Den här resan var en av de mest händelserika hittils, på gott och ont, och jag längtar tills Maj när vi åker tillbaks (om det nu blir maj). Men nog om det nu..
Jag ska på date på lördag med en ny kille som jag kommer kalla H och som verkar hur go som helst, men han vet hur det är och jag har berättat för honom vad jag vart med om innan och vad jag tycker/tänker/tror/fruktar om/hos män i största allmänhet.. Han har ju dock inte flytt än så man kan ju hoppas på det bästa. Själv vågar jag inte hoppas på någonting längre men om det finns en vänlig själ därute som skulle vilja hoppas och hålla tummrna för mig så skulle jag vara tacksam ;)

Har legat och försökt ladda upp lite bilder från Marmaris på fb men datorjäveln hängde sig hela tiden så jag fick ge upp, men jag antar att det är dags att försöka sova nu iaf så det kanske var lika bra..
Tråkigt inlägg, jag vet. Men så blir det ju tyvärr ibland och ibland  vill man bara tråka av sig lite..

Kärlek till alla, godnatt och sussa sött.


Dumfan och jag på B52. Marmaris 2010


and i miss you

Idag saknar jag dumfan mer än nånsin, vaknade med ett hål i hjärtat och samtidigt ett leende på läpparna för drömmen jag hade om honom/oss i natt var den verkligaste och bästa på länge.
This man down here, he is what it´s all about. Dum/gift/otrogen/hårdhänt och allt annat på samma gång, men det gör inget för de senaste sex åren har vart värt allt och jag skulle fanimej göra om varenda liten grej även om jag visste då hur det skulle bli nu. Bara att veta att man kan älska så som jag gör nu är värt det.




tillbaka i verkligheten(?)

Kom hem i lördags morse kl.04 från den kanske bästa resan ever? Många dumheter har gjorts, många gräl har avverkats, många karatefyllor har det blivit, partat varenda natt har vi, dansat i vattenbrynet har vi gjort och sovit alldeles för lite har vi också gjort. Jag kände mig inte alls redo att åka hem när vi gjorde och jag saknar, längtar och går sönder lite inombords när jag tänker på vad och vilka jag lämnade kvär där, speciellt min bror och dumfan.. Även om dumfan och jag inte var på topp i år och även om det hände en sjukt jobbig sak så är det trots allt jag och han mot världen och eftersom allt löste sig sista dagen så saknar jag honom Ännu mer. Men det är som det är och vi är vad vi är. Tills vidare iaf.

Men- nya tag nu! Nu funderar vi på att åka i maj eller juni och sen även åka i september.. Hoppashoppashoppas!
Sitter på jobbet nu iaf och efter jobbet blir det att åka hem till syster som fyller år, men imorron eller på fredag ska jag försöka kasta upp lite bilder på FB och då kommer de garanterat att dyka upp här med ;)

Hörs!

Jag och min brorsa från en annan morsa ;)
Jag och bror förra året <3

RSS 2.0