muskarcusamotrebakurva

I natt somnade en av de finaste personer jag någonsin fått äran att lära känna in...Förra nyårsaftonen åkte han in akut på sjukhus med vad han trodde var tarmvred, det visade sig att han hade hela magen full med cancer och blodförgiftning på det. Mot alla odds överlevde han de första 48 timmarna av detta helvete och han fortsatte kämpa fast det hela tiden spred sig. till lungor, njurar, benmärg. Han hade toppar och dalar och vissa dagar hade han sådan dödsångest att han bara låg hemma och grät. Han blev 37 år gammal, hade några månader innan allt hände precis träffat kvinnan i sitt liv och de hade börjat planera förlovning och barn, allt han drömt om och ville ha själv. Han har varit som en bror för mig sedan jag föddes, han har hållit koll på mig på krogen, haft utfrågningar om diverse killar och kramat mig och stöttat mig under svåra perioder. Jag kan inte förstå att han bara är borta, att jag aldrig mer kommer få träffa honom? Jag har inte velat se hur illa det varit utan verkligen Trott att han skulle klara sig.. Jag kommer aldrig någonsin att glömma dig, jag ska prata med mina barn om dig och jag ska visa de kort på sin "extrafarbror" som kommer att vaka över de från himlen. Jag kommer att gråta, jag kommer att sakna men jag lovar att jag ska skratta och le en massa också för dig. Jag hoppas att du- vart du än är- inte har ont och jag hoppas att du är med din pappa igen. Hälsa och krama honom från mig och titta gärna in här och där i någon dröm iaf. Jag kommer alltid att älska dig, Tack för att jag fick äran att ha dig i mitt liv <3