muskarcusamotrebakurva

Sitter i (skam)kuren idag helt ensam hela passet, det har var it sjukt mkt bilar in och gått relativt fort. Skönt! Däremot jäkla tråkigt att sitta själv, men imorgon får jag iaf lite sällskap.. Slutar 22 och då ska jag åka med R och fika och snacka lite skit. Älskar verkligen att vi fått upp kontakten igen, speciellt med tanke på att jag förlorat kontakten med en av mina närmsta vänner, men det är jobbigt samtidigt eftersom hon är P´s syrra. Kommer ju aldrig bli av med honom och jag vill heller inte prata för mkt om honom med henne då jag inte vill att hhon ska hamna emellan på något sätt. Funderar på att smsa honom och kolla om vi kan snacka snabbt nån dag, bara få det överstökat och så att det inte blir avkward (stavning?) när vi ses nästa gång. Speciellt om nästa gång innebär att hennes barn är med.. Så himla ledsen i hjärtat dock över att det blev såhär, jag borde aldrig ha gett mig in i det här igen. Nästan 10 år senare så kan man ju tycka att känslor borde vara helt borta och att huvudet borde vara klart. Men nej, inte om man heter Janet, då kommer varenda känsla i hela kroppen tillbaka och man lever i ett lyckorus och tänker att "äntligen har jag träffat någon som jag känner mig trygg med, som jag litar på och som tycker om mig för den jag är då vi redan känner varandra". Pallar inte. Vet inte om jag ska skratta eller gråta och jag orkar inte älta helgen i huvudet mer men den går runt som en dålig repris iaf. Depp.