muskarcusamotrebakurva

I fredags sprack bubblan, allt gick åt helvete och Ändå är det jag som sitter och tröstar honom, berättar att allt kommer att bli bra och låter honom sova över.

Skjut mig bara. Pallar inte mer ont i hjärtat. Ska aldrig mer sänka garden och tänka det bästa. Kommer inte lita på någon, tro på vad de säger eller lita på magkänslan. Alla ord, alla handlingar, allt vi gjort tillsammans, alla kyssar, alla kramar och allt annat- allt var en lögn och jag var dum nog att tro på den. Tro på att det var min tur, tro på att det var min P och tro på att det var på riktigt.
Vet inte om jag ska skratta eller gråta, men jag har Aldrig Någonsin känt mig så lurad och så dum. Bortgjort och förudmjukad... Om marken bara öppnade sig så skulle jag vara den första att sjunka ner.