muskarcusamotrebakurva

Igår tog jag kontakt med en av mina äldsta och bästa vänner som det sket sig rätt rejält med för en tid sedan.. Allt blev helt fel och vi avsutade vår vänskap. Dock så har jag tänkt på den här personen väldigt mkt under hela den här tiden och nu kände jag att jag inte kunde låta det gå längre. En person som vetat så mkt om mig som jag kunnat släppa ut, som funnits i skratt och tårar och som jag klassade som en familjemedlem. Att bara låta saker bero kändes helt enkelt fel och ovärdigt och hur det än blir nu så är jag otroligt glad över att jag tog steget så att vi iaf får en chans att prata ut och förhoppningsvis kan reda ut allt- hur det än är så kommer jag alltid att älska personen i fråga så det käns rätt i hjärtat.

Vad gäller P så känns det dock bara smärtsamt. Träffade honom snabbt igår när jag släppte av R och allt jag kan tänka på är hur falskt det var. Hur dum jag känner mig.. Fast egentligen så borde jag inte det utan vara stolt över mig själv och mina känslor, synd bara att så inte är fallet. Det var iaf inte awkward och tyst utan vi pratade på något sånär som vanligt och ja, nu får vi helt enklelt se om vi kan vara vänner eller om vi får hålla det till att ses när han är med om jag träffar R osv.