muskarcusamotrebakurva

Sitter och läser Aftonbladet och ser notiser om en jävla massa rån överallt. Klipp er och skaffa ett jobb istället för att förstöra andra människors liv, helt jävla allvarligt? Det är över 10 år sedan det hände mig men visst fan sitter det kvar iaf. Rädslan att någon ska hoppa fram i mörkret, tankarna på att "det har ju redan hänt så vad kommer nästa gång"? Att man ständigt kollar sig över axeln, planerar varje steg man tar och hur man ska kunna ta sig från A till B på kortast möjliga tid, hur man oroar sig för både sig själv och sina nära konstant. "Ta det lugnt damer- inget kommer att hända" det var orden han uttalade när jag och mina två kollegor låg på golvet med armarna över huvudet och bara bad att han inte skulle bli rädd. Det var vad han sa när han stod precis framför mina händer med en jävla kalasnikov ovanför mitt huvud.
Jag fattar verkligen inte- varför i hela helvetet utsätter man folk för sånt? Jag lovar att han pissat i brallan om det varit omvända roller.
Behöver du pengar? Ja men spräng då en jävla bankomat men lämna personerna utanför!
Jag kokar, och jag vet att det händer värre saker varje dag. Men det här är vad Jag kan relatera till och jag blir helt sinnesrubbad av att det händer överhuvudtaget.. Kan man inte bara se sina medmänniskor som just människor?!?