muskarcusamotrebakurva

Just där raserade korthuset, jag orkar inte med mig själv längre. Orkar inte trycka ner mig själv mer men det är det enda jag kan verkar det som. De vänner jag förlorat, den kärleken jag önskar och den jag vill vara.. Jag pallar verkligen inte mer. Orkar inte lyssna på hans ord mer heller för hur bra jag än mår just i den stunden så känner jag mig som en urvriden disktrasa när han går.. Känner mig äcklad av mig själv, av min dumhet och av honom som tror att jack köper allt. Men mest av allt så orkar jag inte med den fysiska smärtan i bröstet, den psykiska smärtan jag bär på konstant och saknaden av den vän jag trodde skulle finnas för evigt. Jag vet inte längre vem jag är eller vem jag ska vara för att bli älskad, i alla sorts relationer. Allt jag vill är att må bra, men jag minns inte ens när jag sist mådde bra på Riktigt. ibland önskar jag bara att jag kunde vrida tillbaka klockan, eller att jag fick försvinna en stund.