tveksamheter
Åh, jag som var så säker nyss på vad jag kände/tyckte/tänkte har nu bara spillror kvar.. Jag har fått sms om att det skulle vara praktiskt att vi jobbar såhär om vi fick barn ihop, han berättar hu snygg jag är typ hela tiden, han berättar att för mig skulle han göra allt och att han är rädd att förlora mig. Men fast han säger allt det så vet jag inte vart vi står, vad han vill och vad som kommer hända. Känner mig som gubben i "hänga gubbe" och att jag bara väntar på att allt ska målas klart så att jag blir hängd. Problemer är nu att jag inte heller vet längre om jag vill att han ska vilja försöka igen och verkligen satsa? Jag vet att han tycker om mig eftersom han säger det, men frågan är hur mkt? Och jag vet att han är rädd att jag ska göra som sist och bara kapa all kontakt, vilket jag har lovat att inte göra.
Jag som alltid har förespråkat att kärlek ska vara enkelt, att man "bara vet" om nån är rätt. Vilket jävla skitsnack. Jag vet varken ut eller in längre och enkelt är det då rakt inte. Vet inte heller om jag freakar ur för att jag är så jäkla rädd att hamna i samma sits igen eller om jag bara inte har kvar de känslor jag trodde att jag hade? Jag vill ha nån som håller om mig, som tar för sig, som tar hand om mig när jag känner mig som minst, som inte är rädd för att visa känslor, som vågar bestämma åt mig vad jag faktiskt tycker. Fan H, att du inte bara bestämmer hur jag ska känna?!
Han ville ses imorron innan jag jobbar men jag ska (om jag orkar, jobbar ju sent idag) på min kusins sons dop innan jobbet och börjar sen 14.30. Ska kolla om vi kanske kan ses på söndag innan jobbet, annars är det fredag eftermddag som är bokad men eftersom jag drog upp detta ikväll (hej jag heter Janet och har fan Tourettes!) så känns det lite sådär att vänta och ha en spänning mellan oss ända tills på fredag.
Nä usch, idag känner jag mig kluven och vilsen i mig själv. Ingen vidare dag faktiskt. Ska träffa Plupp (och kanske S) en sväng efter jobbet och babbla av mig lite.. Känner mig som en riktig psykkärring just nu.
Hörs!
Jag som alltid har förespråkat att kärlek ska vara enkelt, att man "bara vet" om nån är rätt. Vilket jävla skitsnack. Jag vet varken ut eller in längre och enkelt är det då rakt inte. Vet inte heller om jag freakar ur för att jag är så jäkla rädd att hamna i samma sits igen eller om jag bara inte har kvar de känslor jag trodde att jag hade? Jag vill ha nån som håller om mig, som tar för sig, som tar hand om mig när jag känner mig som minst, som inte är rädd för att visa känslor, som vågar bestämma åt mig vad jag faktiskt tycker. Fan H, att du inte bara bestämmer hur jag ska känna?!
Han ville ses imorron innan jag jobbar men jag ska (om jag orkar, jobbar ju sent idag) på min kusins sons dop innan jobbet och börjar sen 14.30. Ska kolla om vi kanske kan ses på söndag innan jobbet, annars är det fredag eftermddag som är bokad men eftersom jag drog upp detta ikväll (hej jag heter Janet och har fan Tourettes!) så känns det lite sådär att vänta och ha en spänning mellan oss ända tills på fredag.
Nä usch, idag känner jag mig kluven och vilsen i mig själv. Ingen vidare dag faktiskt. Ska träffa Plupp (och kanske S) en sväng efter jobbet och babbla av mig lite.. Känner mig som en riktig psykkärring just nu.
Hörs!
Kommentarer
Trackback
