muskarcusamotrebakurva

Så var vår saga slut igen då eller? Har smsat fram och tillbaka med H sedan igår och får inte riktigt kläm på vart vi står alls, han säger fina saker och sen säger han det jag inte vill höra efteråt. Jag fattar att man vill ha en bra framtid, att han är 31 och vill komma nån vart i livet och att det är nu eller aldrig, men Hur kan man känna att kärleken inte är viktigare? Hur kan man offra den för lite pengar och "status"? Jag fattar inte.. Mitt hjärta gråter, blöder och dunkar så snabbt och hårt att det känns som att det ska lämna kroppen samtidigt som jag går omkring i ett töcken av total likgiltighet. Jag vet varken ut eller in längre och jag vet inte vad jag kan säga mer, det känns som att vi båda har sagt allt som kan sägas eg men ingen av oss kan släppa den andra.

Allt jag vill är att han han här, att få krama honom och aldrig släppa taget... Men ist så är det nog just det jag måste göra. Att släppa taget..

Jag vill bara att det ska bli den 17 augusti nu så att jag får åka till Turkiet och släppa allt och bara vara. Sitta på balkongen med mamma, kussen och faster och dricka ett glas rosé och bara vara..

 

Det värsta är ändå känslan av att vara så jävla ensam. Fyfaan.....