muskarcusamotrebakurva

Det som en gång var är helt borta nu och kommer aldrig mer att kunna återskapas. Det som en gång var vi är nu ett du och ett jag.

Jag har inte ens orken att vara ledsen, inte tiden att gråta och inte lusten att vara förbannad. Jag är bara totalt tom och likgiltig till hela situationen och till precis allt runtikring. Allt jag sett fram emot känns numer bara som ett "jaha", ingenting spelar liksom någon roll.. Men vad gör man? Jo, man skiter i allt ett tag och låter likgiltigheten passera, sen tar man tag i alla känslor  som ligger under ytan och inte velat komma upp och Sen hoppar man på den där jävla hästen igen och ser till att man går vidare den här gången.

Ensamhet har aldrig dödat mig innan. Dock så har jag iofs aldrig sett en framtid med någon innan heller..

Äh, det löser sig. Tiden fixar det mesta. Nu ska jag bara fokusera på att komma över denna vecka och måndag nästa vecka och sen får jag hitta nåt annat att fördriva både huvud och tid med innan jag åker till turkarna..