casablanca- marocko
Pratade med H igår då han slutat jobbet och fick en smärre chock (haha, han med litegrann iofs)- han åker till Marocko idag! Killen som mer eller mindre måste planera när han ska gå på toa/dricka kaffe/klä på sig ska helt spontant åka till Casablanca i en vecka med en kompis. Kompisens tjej blev sjuk och kan inte åka och han ringer H för att se om han vill hänga på gratis ist för att han ska behöva åka själv eller ha slösat bort pengarna på att ingen annan hakar, så H kollar med sin chef och när han ger ok så ger H det också.. Helt looney, men samtidigt så jävla kul och jag är så brutalt glad för hans skull för han har aldrig vart på en riktig solsemester och jag vet att han verkligen behöver det. Fina H <3
Fick iaf lite panik över att han ska åka och att vi inte kommer kunna höras på en vecka (telefonen kommer han inte att ha på då det tydligen är svindyrt) så igårkväll vid 22 hoppade jag in i bilen och åkte till Husby. Satt hemma hos honom och pratade och rätt som det var så hamnade vi där vi var sist, vi tycker om varandra sjukt mkt, ingen kan riktigt släppa den andra och båda två är skiträdda att det ska bli som sist så nu har vi båda en vecka på oss att se om vi är redo för det här eller om vi kanske ska strunta i det igen.. Dock så är jag så säker som jag aldrig vart förut och jag ser en framtid med honom, jag ser oss i ett hus tillsammans med barn och jobb och allt runtikring. Han ser samma sak vet jag efter igår. Hur kan nåt så enkelt vara så svårt eg? Hur kan kärlek vara så läskigt att man fattar dumma beslut, inte tänker innan man handlar och att man analyserar varenda liten detalj?
Nä. Jag kommer inte att överanalysera detta, jag ska låta honom ha en vecka och när han kommer hem så ska jag bara låta allt ske och se vad som händer. En enda sak vet jag i allt det här som sagt, för första och enda gången i mitt liv så är jag mer säker på något än någonsin innan- H har verkligen mitt hjärta i sina händer. Det är skitläskigt men samtidigt helt jäkla otroligt.
Hit ska H åka idag- Casablanca.. Och jag är inte alls avundsjuk.. Nejdå..
Fick iaf lite panik över att han ska åka och att vi inte kommer kunna höras på en vecka (telefonen kommer han inte att ha på då det tydligen är svindyrt) så igårkväll vid 22 hoppade jag in i bilen och åkte till Husby. Satt hemma hos honom och pratade och rätt som det var så hamnade vi där vi var sist, vi tycker om varandra sjukt mkt, ingen kan riktigt släppa den andra och båda två är skiträdda att det ska bli som sist så nu har vi båda en vecka på oss att se om vi är redo för det här eller om vi kanske ska strunta i det igen.. Dock så är jag så säker som jag aldrig vart förut och jag ser en framtid med honom, jag ser oss i ett hus tillsammans med barn och jobb och allt runtikring. Han ser samma sak vet jag efter igår. Hur kan nåt så enkelt vara så svårt eg? Hur kan kärlek vara så läskigt att man fattar dumma beslut, inte tänker innan man handlar och att man analyserar varenda liten detalj?
Nä. Jag kommer inte att överanalysera detta, jag ska låta honom ha en vecka och när han kommer hem så ska jag bara låta allt ske och se vad som händer. En enda sak vet jag i allt det här som sagt, för första och enda gången i mitt liv så är jag mer säker på något än någonsin innan- H har verkligen mitt hjärta i sina händer. Det är skitläskigt men samtidigt helt jäkla otroligt.
Hit ska H åka idag- Casablanca.. Och jag är inte alls avundsjuk.. Nejdå..
Kommentarer
Trackback
