muskarcusamotrebakurva

"I am someone who is looking for love. Real love. Ridiculous, inconvenient, consuming, can't-live-without-each-other love"- Carrie Bradshaw

Ikväll känner jag mig ensam och inte på topp. Var på "terapi" idag på gullmars och fan vad det svider, grät när hon frågade saker, när jag fyllde i formulär och  när hon lyckades fråga saker som var spot on och som jag aldrig erkänt för någon annan innan. Saker som jag knappt erkänt för mig själv innan. Jag kände mig så jävla trasig när jag var klar, utmattad, trött, ledsen, sorgsen och ensam. Mamma var med mig och det var jätteskönt på ett sätt, men jag tycker så synd om henne samtidigt, det här är inte direkt den dottern jag velat vara till henne och pappa. Jag önskar att så mkt som hänt hade kunnats göra ogjort, att saker som skett kanske inte fastat så hos mig och att jag hade tänkt annorlunda på saker. Men jag hoppas att den här terapin är en bra sak och att den faktiskt funkar så att jag kanske kommer ur det bättre och starkare för det hårdaste var nog att inse att jag inte är så stark som jag trodde och att en människa jag inte ens känner har lyckats tränga igenom mitt skal på bara två möten. Jag känner mig tömd, men jag hoppas på det bästa.. Känner ett sjukt starkt behov av närhet idag, nu ikväll hade jag fan kunnat offra mkt bara för att ha nån som ligger brevid mig och håller om mig och säger att allt ska bli bra och att jag inte är ensam. Jag vet att jag har familj och vänner som älskar mig, men jag vill ha mer. Jag vill också hitta nån att leva med, känna trygghet med, se en framtid med och bilda familj med. Jag vill inte sluta ensam i en hyresrätt utan nån som håller min hand när det är jobbigt, utan någon att ringa till när jag är glad eller ledsen eller någon som ringer till mig bara för att få höra min röst.. Fy satan vad idag gör ont! Har raderat numret till dumfan i turkiet, nästa steg är att ta bort han på fb och att radera alla bilder för att slippa bli påmind men jag har inte orkat det än. Fyfan att en människa kan ha den effekten på en, att orden en person säger kan fastna så och att ens första möte sitter så inpräntat att det lika gärna skulle kunna ha inträffat för bara 5 minuter sen. Jag kan tom känna hans doft ibland när jag är ensam bara för att jag känner den så väl, om jag var duktig på att rita så skulle jag kunna göra en perfekt och utförlig skiss av hans kropp, av födelsemärket han har på ryggen, ärret på benet, hårstråt som växer helt ensamt på höger sida av magen. Jag mår illa, jag kan inte sluta gråta och jag har seriöst Ont i hjärtat. Kära kära kära Gud, Karma, Ödet- allt som finns: snälla gör så att jag får han ur mitt system, låt mig få hitta nån som jag faktiskt kan bli lycklig med ist



Fan va patetisk jag är.