muskarcusamotrebakurva

Jag har hamnat i en svacka.. Och inte en såndär vanlig "åh stackars mig för nu har jag vart på semester och allt det roliga är över tills nästa gång"- svacka utan en Riktig Jävla dipp. Inget är kul längre, mitt hjärta finns tillsammans med min hjärna bortanför havet och på ett helt annat ställe. Jag känner mig världelös, äcklig och allmänt som en ful människa. Jag har sårat någon nåt fruktänsvärt och jag har (tydligen) tryckt ner denna någon lika mkt. Inte medvetet såklart men ändå. Fy fan för att må såhär. Har ju pratat med personen i fråga och försökt att lösa det, men klumpen i halsen blev värre, hjärtat gör ondare än innan och saknaden sliter sönder mig inifrån och ut. Jag önskar att jag vore en fin människa, en såndär som aldrig gör fel och som alla tycker om. Alltid.
Jag har börjat ifrågasätta mig själv, hur jag är, vad jag är och vad jag eg vill.

Deprimerad är bara förnamnet och jag vet inte hur länge jag ska orka låtsas som att allt är bra, hur länge jag kan skylla på att "nejdå jag är bara trött", hur många nätter jag ska orka ligga och gråta i kudden. Jag vet inte hur länge jag ska orka andas överhuvudtaget. Jag vill så mkt, men jag vet inte längre vad jag vill..
Ibland önskar jag att jag bara fick försvinna från jordens yta ett tag.