sjuk som fan. Igen.
Helgen som var, var helt fantastisk med bara nåt ynka litet irritationsmoment och jag är så glad att den hände. Ödet är en rolig sak ibland.. I fredags drog jag, plupp och MÄ med hennes V in till Göta Juck efter att de hade förfestat i väsby hos N med J. Vi kom in till stan och hade en sjukt kul kväll med massa dans och jag och plupp ägde (såklart) dansgolvets schysstaste moves ;) När det var dags att gå så skjutsade jag MÄ och V till hagsätra där han bor och skulle sen åka till Karlbergs slott för att hämta upp N och J som vart på nån militärfest där.. Den bilresan var Inte att skoja om! Gps´en ville inte veta vart Karlberg låg och jag kom inte fram till vad som ligger nära, stannade en taxichaufför som knappt kunde svenska som försökte förklara vägen för mig. Jätte jätte gulligt, men inte till nån hjälp alls. Så jag och pluppen bestämde oss för att åka mot Solna för att därifrån försöka följa skyltar samtidigt som vi hade både N och J i luren till och från.. Väl i solna så finns det skyltar mot karlbergs slott men de visar på e4an och sen kommer man in till sthlm igen så det var bara att vända och dra mot solna igen för att försöka en gång till. Efter att ha åkt runt i mer än en timma och (jag) hunnit bråka med J och försökt lugna ner N som J vart SJUKT elak mot så fick jag fnatt och började göra u-svängar till både höger och vänster för att försöka få tag på nån taxi eller nån annan som kunde förklara vägen.. Och där kommer H in i bilden! Världens gulligaste (och snygg faktiskt) turk som satt i en svarttaxi på väg till Köket för efterfest tillsammans med två andra snubbar beslutar sig för att ist hänga med mig och plupp för att hämta upp N och J och därefter bli hemskjutsad.. Han var helt fantastisk, så snäll och absolut en ängel den natten. När han satt i bilen så hade vi skitkul på vägen när vi skulle hämta dem och vi kom fram snabbare än jag trodde var möjligt (japp, det här är efter att ha åkt runt i nästan två timmar), så vi plockade upp tjejerna och drog till Max i solna för att de var hungriga. Jag, H och plupp pratade massa, jag skällde ut J och försökte trösta N och sen skjutsade vi hem H. Han och jag bytte nummer och har pratat sen dess och ska ta en fika eller liknande så snart jag är ledig :)
När sådana saker händer så tycker jag att ödet är rätt nice.
Kom iaf hem halv sju på morgonen på lördagen och när jag vaknade så hängde jag med syster och smaskis på dagen och på kvällen hade jag och två av mina grabbar filmkväll.
Söndagen spenderades med plupp och hon var sällskap med mig när jag hade tvättstuga och när jag rensade ur garderoben och fixade iordning bland mina skor (så gott det gick). Vi hann också fika med en vän til mig och sen mes syster och smaskis. All and all- en Helt fantastisk helg!
Jag och Plupp. Marmaris -10 och en av de bästa resorna dit ever!
Denna vecka dock är mindre fantastisk. Jag hade feber i söndags natt och den har inte gett med sig ännu, så denna vecka har jag legat på soffan och i sängen och bara läst, kollat på tv och film för att inte bli tokig.. Jag verkligen hatar att bara ligga hemma när det inte är ett val jag tagit själv utan blivit tvungen till.
Jag har funderat en hel del också och ja.. Vad ska man säga.. Jag måste ha nåt fel på mig ibland som inte kan stänga av skiten. Känslor kan jag hantera väldigt bra, men när det kommer till tankar så är jag inte lika grym om jag inte är sysselsatt. Det finns SÅ mkt saker jag önskar och vill och det finns minst lika många saker jag fruktar och jag vet inte vad som är värst..
Just nu så önskar jag bara att jag hade en viss person hos mig, jag vill ligga i en hög och känna att han andas i min nacke, pillar med mitt hår, kramar mig så hårt att jag knappt får luft och att få sova brevid honom med huvudet på hans bröst med min hand i hans. Jag vill känna den lyckan, trygghete, tilliten som jag känner i just precis det ögonblicket. Det enda ögonblicket som jag vet att han bara är min och när allt annat inte spelar någon roll. När det bara är han och jag i världen. Men jag vet att det kanske inte kommer nåt sånt ögonblick igen. Jag skulle nästan kunna påstå att jag vet att det inte kommer att komma något sånt ögonblick igen för även om/när det händer så är det för mkt annat som har hänt innan. Jag har förändrats så mkt och jag har förträngt mina känslor så pass mkt att det bara kommer kännas som hyckleri och falskhet. Jag vet att jag älskar honom, men jag vet att jag inte kan fortsätta att göra det och famla i blindo, så jag vet att jag, när vi ses igen kommer att ha lyckats tränga bort alla känslor. Jag vet att nästa gång han tar min hand så kommer jag inte känna självklarheten och kärleken jag känt innan, jag kommer känna förakt och svek.
Och jag vet inte vad som gör mest ont eg heller.. Att älska honom eller att veta att jag har ett helt liv kvar utan honom.
Jaja, ska sluta snacka massa osammanhängande strunt (feberyra?) nu och ta en alvedon innan det är dags att försöka sova.
Såhär glad är jag iaf över att jag snart kommer att få åka till Marmaris och kramas med min Wifey igen. 13 maj är det dags <3
