muskarcusamotrebakurva

som får en att orka med och tycka om vardagen. Som ett leende när man går förbi en vilt främmande människa, en uppriktig komplimang, ett sms från en vän, en kram från nån man tycker om eller att bara få spendera tid med de människor som betyder nåt i djupet av ens hjärta. Och det är något som jag kommer att få uppleva imorgon och det är också anledningen till att jag ser fram emot det så mkt, för att de tjejerna (utom min P som tyvärr inte kan komma) betyder så sjukt mkt i mitt liv och jag älskar att få spendera tid med dem. Att få sitta och prata om allt och inget, skratta så tårarna rinner och bara vara i en avslappnad och helt igenom genuin atmosfär som vi skapar tillsammans. Det är kärlek för mig, att jag kan vara precis den jag är utan att de dömer mig.
Slutar om 45 min och sen ska jag hem till mamma och pappa, sen imorron innan S kommer och hämtar upp mig så ska jag åka till Väsby C och byta ett par skor som pappa köpte till lilltjejerna för den minsta hade alldeles för små fossingar och så ska jag nog passa på att bara hänga med mamma och pappa en stund efter det.. Söndag kommer bli en softardag med Kill Bill 1 &2 och mig och S i varsin soffa, sjuukt nice. Synd bara att tiden går så fort när man är ledig så snart är jag tillbaka här igen..
Nästa vecka jobbar jag bara 4 dagar och sen åker jag iväg med nästan hela familjen på släktträff i småland och bor på hotell, ser verkligen fram emot det för då blir det en liten minisemester och jag får dessutom lära mig mer om vad jag har för släkt eg. Jag umgås ju mest med min utländska sida och har inte så stor koll på den svenska, men vi blir tydligen över 100 pers och då är det tydligen många som inte kan komma så den är tydligen rätt stor iaf. :)

Snackade med E häromdagen och sa väl att jag skulle höra av mig senare, men jag har fortfarande inte gjort det. Det känns som avslutat just nu och jag känner mig inte alls så sugen på att träffa just honom längre, inte för att det nånsin nu på senare tid har vart just att det är Han som lockar men ändå. Det man inte saknar behöver man ju inte ha kvar heller känns det som så det får nog bli Janet avslutar E del3 snart.. haha.. Italienarn hör iaf av sig varje dag på sms eller facebook och nu har han börjat tjata om att han kommer på onsdag och att han vill ses då och han snackar nåt om att han vill fira alla hjärtans dag eftersom vi inte hann det och att han fyller år och en massa shit. Jag börjar få seriös panik av han och om han inte backar ganska mkt så kommer vi inte att ses mer vi heller, men där tror jag iaf fortfarande att det är hans lilla vessla till kompis som styr han väldigt mkt och säger vad "tjejer vill höra" och det känns ju också lite sådär...
Aja, nu har jag fått bubbla av mig lite igen så nu ska jag väl ringa Bulgaren och kolla vilken terminal han är på så att jag kanske kan glida förbi och säga hej innan jag åker mot mams och paps. Puss på  er (om nån nu läser)