Non est facile in rebus adversis
Tankarna åker runt som en karusell i huvudet på mig just nu och jag vet inte riktigt vilken fot jag ska stå på. Vet inte vad jag ska göra och vad som är "rätt eller fel", för det finns just nu inget sånt eftersom den enda det kan störa/skada är mig själv. Så man kan ju undra hur det kommer sig att jag inte känner att jag kan berätta det för nån? Men jag vet inte... Jag orkar inte lyssna på andras goda råd, tankar och känslor inför detta just nu och jag känner inte att jag vill att nån ska döma mig. Inte för att de som står mig nära dömer mig så direkt, men jag vill inte chansa heller. Jag vill... Men jag vill inte... Jag kan... Men jag kan inte.... Tiden får helt enkelt utvisa vad som händer tror jag för nåt beslut kommer jag inte närmre just nu direkt. Jag bestämmer mig för en sak, men sen så ångrar jag mig igen och så håller jag på. "Non est facile in rebus adversis" - Det är inte lätt när det är svårt.
Jag träffade inte Generalen iaf som ovanligt. Är så sjukt jävla less på han nu så snart kommer jag be han fara åt helvete för såna vänner som han är just nu behöver jg inte i mitt liv, men jag har älskat han en gång och jag älskar honom fortfarande för den person han är så det är svårt det också. Men jag gillar inte när folk bara snackar och aldrig tar tag i saker, det känns så jävla falskt och jag är så sjukt tvärtom som man kan vara. När jag tycker om nån så visar jag det mer än jag säger det, handlingar betyder verkligen så sjukt mkt mer än ord nånsin kan göra för mig. I alla avseenden. Tycker att det är så jävla jobbigt med vänner som "sviker" eller bara allmänt skiter i en för det får mig att i sinnet gå tillbaka till lågstadiet där jag var den mobbade tjockisen som ingen ville vara med och jag vill inte vara där mer. Varför omge sig med folk som gör så? För att när man väl ses så känns det så bra. Men är det värt att må piss 90% av tiden och bra bara dom 10% som man faktiskt ses?
Är jag redo att förlora honom igen och inte få vara hans vän mer?
Jag blir så less.. Och det här är bara 2 av alla dom typ 1000992929283848 saker som snurrar runt runt just nu.
Det är Verkligen inte lätt när det är svårt. Jag skulle vilja lägga mig ner och sova tills det är dags att åka till Marmaris så att jag kan vakna och leva i min lilla bubbla där ist ;)
Jag träffade inte Generalen iaf som ovanligt. Är så sjukt jävla less på han nu så snart kommer jag be han fara åt helvete för såna vänner som han är just nu behöver jg inte i mitt liv, men jag har älskat han en gång och jag älskar honom fortfarande för den person han är så det är svårt det också. Men jag gillar inte när folk bara snackar och aldrig tar tag i saker, det känns så jävla falskt och jag är så sjukt tvärtom som man kan vara. När jag tycker om nån så visar jag det mer än jag säger det, handlingar betyder verkligen så sjukt mkt mer än ord nånsin kan göra för mig. I alla avseenden. Tycker att det är så jävla jobbigt med vänner som "sviker" eller bara allmänt skiter i en för det får mig att i sinnet gå tillbaka till lågstadiet där jag var den mobbade tjockisen som ingen ville vara med och jag vill inte vara där mer. Varför omge sig med folk som gör så? För att när man väl ses så känns det så bra. Men är det värt att må piss 90% av tiden och bra bara dom 10% som man faktiskt ses?
Är jag redo att förlora honom igen och inte få vara hans vän mer?
Jag blir så less.. Och det här är bara 2 av alla dom typ 1000992929283848 saker som snurrar runt runt just nu.
Det är Verkligen inte lätt när det är svårt. Jag skulle vilja lägga mig ner och sova tills det är dags att åka till Marmaris så att jag kan vakna och leva i min lilla bubbla där ist ;)
Kommentarer
Trackback
