"But Im a creep... Im a weirdo..
What the hell am I doing here? I dont belong here..." Min themesong sen jag var liten: Creep med Radiohead.
Ringde faktiskt Libanesen igår efter att inte hört av honom på 3 dagar och sen låg jag och knepade på ett sms som jag ska skicka lite senare idag iom att han inte svarade när jag ringde. Han har verkligen satt sig i en bra sits med sin (vad jag tror nu) lögn så hur jag än gör så kommer han kunna göra mig till en häxa, men faktum är att jag vet att han vart online på internet och om han har tid med det så har han tid att smsa eller ringa också. Så vi får se om han ger mig den respekt jag faktiskt förtjänar sen när jag skickat mitt sms eller om han pissar på mig lite till, men en sak är säker och det är att jag är less på att jag Alltid lyckas träffa män som gör mig ännu mer osäker på mig själv. Jag vet heller inte varför men han var den första killen som det känts såhär bra med så snabbt och jag hade verkligen kul ihop med honom, kanske var därför som jag trodde mer om honom än detta. Men han är vad han är och det är som det är: skit.
Konstigt eg för jag var Sjukt deppig i söndags när känslan först infann sig och likandant i måndags, men nu är jag mest bara less på att det alltid slutar likadant och bitter på att män alltid tar den fega vägen ut. Jag blir liksom inte förvånad längre och jag orkar som inte vara deppig utan just nu så känns det bara som "ahja skit samma", alla har vi olika lotter i livet och jag kanske inte är "giftas med barn"-typen. Kunde ha vart värre.
Jag åker iaf till Marmaris i augusti och jag har ju faktiskt nån där som väntar på mig och eftersom jag är singel i år med så kommer vi kunna umgås i ännu ett år <3
Ringde faktiskt Libanesen igår efter att inte hört av honom på 3 dagar och sen låg jag och knepade på ett sms som jag ska skicka lite senare idag iom att han inte svarade när jag ringde. Han har verkligen satt sig i en bra sits med sin (vad jag tror nu) lögn så hur jag än gör så kommer han kunna göra mig till en häxa, men faktum är att jag vet att han vart online på internet och om han har tid med det så har han tid att smsa eller ringa också. Så vi får se om han ger mig den respekt jag faktiskt förtjänar sen när jag skickat mitt sms eller om han pissar på mig lite till, men en sak är säker och det är att jag är less på att jag Alltid lyckas träffa män som gör mig ännu mer osäker på mig själv. Jag vet heller inte varför men han var den första killen som det känts såhär bra med så snabbt och jag hade verkligen kul ihop med honom, kanske var därför som jag trodde mer om honom än detta. Men han är vad han är och det är som det är: skit.
Konstigt eg för jag var Sjukt deppig i söndags när känslan först infann sig och likandant i måndags, men nu är jag mest bara less på att det alltid slutar likadant och bitter på att män alltid tar den fega vägen ut. Jag blir liksom inte förvånad längre och jag orkar som inte vara deppig utan just nu så känns det bara som "ahja skit samma", alla har vi olika lotter i livet och jag kanske inte är "giftas med barn"-typen. Kunde ha vart värre.
Jag åker iaf till Marmaris i augusti och jag har ju faktiskt nån där som väntar på mig och eftersom jag är singel i år med så kommer vi kunna umgås i ännu ett år <3
Kommentarer
Trackback
