muskarcusamotrebakurva

Få se om ni hänger med nu? Zeki och jag har gjort slut (tack gode att jag inte hann bli kär iaf) och jag ska träffa dumfan iaf nu när jag åker. Inga konstigheter med det och inget att säga. Zeki är ett jävla luspuder och han förtjänar inte ens min vänskap mer så nu är vi absolut ingenting med varann, kan inte påstå att jag är ledsen heller för det. Visst jag tycker om honom jättemkt men jag såg det redan som en sommargrej (han schabblade ju bort det sist också) och därför kan jag inte vara ledsen heller, det som är synd är att vänskapen är förstörd men det är faktiskt helt och hållet hans fel.

Dumfan däremot vart jättenöjd men påpekade snabbt att jag Inte är singel för att jag har honom och han ska minsann ingenstans utom möjligtvis till barstreet. För "vallah i will kill the men if they look to much or if they touch u". Jag Vet att det är idiotiskt, jag Vet att jag sa att det var ett avslutat kapitel, jag vet att jag kommer få kritik från både den ena och den andra och jag Vet att jag kommer vara hjärtekrossad igen. Kanske tom mer än alla andra ggr. Men vad gör man inte för den man älskar? Jag är fortfarande singel och har chansen att få vara med den man jag verkigen älskar, den enda man jag älskat på det här sättet (kanske tom bara den enda jag nånsin älskat, punkt.) i två veckor. Ska jag inte passa på då och leva med minnen och konsekvenserna sen isf? Kan det inte vara värt det trots allt? Jag väljer att tro det och jag vill inte vara med nån annan "bara för att", och som jag bara tycker om. Speciellt inte när han betett sig som ett svin.. Dumfan må vara dum i huvudet ibland, men han är mitt jävla  dumhuvud och hur det än är så ljuger han inte och hittar på massa skit och undanflykter. Han står för vad/hur han är och vi vet precis vart vi har varann.

I varandras hjärtan.

På MSN (när han blev helt tyst) nyss:

Jag: U miss me?
Dumfan: Much.
Dumfan: More
Dumfan: Even when u r here i miss u
Jag: Good. I miss u 2.