muskarcusamotrebakurva

Jag saknar en människa så enormt mycket, och på sista tiden så har det bara blivit mer och mer påtagligt. Men jag vet inte om och hur jag kan få tillbaka han til mitt liv? Det vi hade var otroligt fint och jag tyckte så sjukt mycket om honom, me sanningen är inte alltid vacker. Och sanningen är att jag är ytlig, men jag klarade inte av att han var 10cm kortare. Sorgligt men sant. Och som man bäddar får man ligga det köper jag. Men faan va obekvämt jag ligger.
Vi sårade inte varann, vi var inte otrogna eller nåt sånt men ändå så klarar han inte att vara min vän. Och tydligen så får jag skylla mig själv för att det var jag som tog beslutet om att det inte kunde bli vi (sa såklart inte att han var för kort!) men jag saknar honom! Han är en fantastisk människa som jag bara önskar all lycka i världen och om saker hade vart annorlunda och om jag hade vart en bättre människa så hade det säkert fortfarande vart vi. Men jag är ingen bra människa, och jag tog beslutet så nu är det som det är. Men en människa som har betytt så mycket som han gjorde och gör sörjer jag och det gör jag varje dag. Jag vill fortfarande umgås med honom och träffa honom, jag vill veta hur han mår och hur det går med allt i hans familj. Jag vill vara hans stöd och jag vill ha honom i min närhet som ett stöd till mig också. Och jag håller fast vid det jag sa sist vi pratade: att om han så inte klarar av att vara min vän förrens om 10-20-30 år så är jag kvar då också. Men jag vill  inte vänta så länge.. Fan vad jag saknar honom. Han är verkligen en fin människa.


Jag vill också vara en fin människa.