muskarcusamotrebakurva

Ringde till mitt gamla jobb nyss för att kolla läget och om T jobbade så att vi kan snacka lite skit och tjata lite om kryssningen ihop. Men S svarar! Honom hade jag inte alls räknat att prata med så det vart ju både stelt och pinsamt till en början, vi pratade inte så länge men han jobbar när jag slutat så jag ska åka upp iaf och då kommer vi ju att ses också...  Känns skitjobbigt och jättebra på samma gång, men benen skakar och hjärtat bultar så det känns som att det ska hoppa ur kroppen på mig. Vad ska jag säga? Hur ska jag bete mig? Får man krama han? Och om jag gör det, kommer jag kunna släppa han då? För jag har ju verkligen saknat honom och jag vill verkligen att vi ska kunna vara vänner. Även om jag vet att det kommer att bli svårt för mig (också). Uppenbarligen. Men han tycker att jag har vart elak? Har jag det? Snacka om att man har att fundera på nu. Tankarna snurrar runt som en jävla karusell i huvudet nu efter det. Vad gjorde jag som var så elakt? Tror han isf att jag har vart medvetet elak också isf? Eller har han missat hur jävla mycket jag faktiskt tyckte (okej, tycker) om honom? Bara för att jag aldrig sa dom orden han ville (vill?) höra så betyder det inte att det inte var så.. Jag har Aldrig sagt det. Till någon. Åh faaaan. Jag önskar att jag hade 100ciggpaket, 100koppar kaffe och nån här att prata med för nu vet jag inte vart jag ska ta vägen. Pillar med allt och inget och är så jävla rastlös så det är fan inte sant... Hoppas att det går bra. Hoppas att vi får tid att sitta ner och prata nån dag. Bara han och jag så att vi kan försöka få fram vänskapen igen och så att jag kan få försöka förklara för honom att det verkligen är Mig det är fel på och att jag aldrig nånsin menade att vara elak på något sätt.


Faaaannnnnn!!!!!!!!!! JAG BLIR TOKIG!